Klimatförändringarna i Arktis är bland de mest extrema i världen, vilket ökar sårbarheten hos regionens urfolk. Eftersom deras traditionella kunskap (TK) är starkt förankrad i och beroende av den lokala miljön, hotas inte bara deras fysiska försörjning, utan även deras kunskapssystem. Trots att urfolks TK erkänns som ett värdefullt bidrag till klimatfrågorna av både internationella organisationer och forskare, finns det en bristande representation och tydlighet kring hur urfolks TK ska integreras i beslutsprocesser. Syftet med studien var därmed att, genom en kvalitativ kritisk policyanalys med WPR-metoden, analysera hur urfolk och deras TK representeras i Arktiska rådets policydokument för att synliggöra underliggande antaganden om kunskap och urfolkens roll i klimatarbete. De analytiska utgångspunkterna var kolonialitet, kunskapshierarki, epistemisk okunnighet och eurocentrism. Resultatet och slutsatsen visar att policydokumenten uttrycker en tydlig ambition att inkludera urfolks TK, men samtidigt är det oklart hur denna inkludering konkret ska genomföras och i vilket omfattning. Studien identifierar att koloniala attityder kvarstår, vilket riskerar att underminera urfolks TK och upprätthålla en världsbild där andra icke-västerländska epistemologier inte anses tillräckligt legitima. Urfolks TK representeras främst som ett komplement till västerländsk vetenskap, snarare än som en likvärdig kunskapsform med rätt till självbestämmande i beslutsprocessen.

Climate change in the Arctic is among the most extreme in the world, which increases the vulnerability of the region's indigenous peoples. Since their traditional knowledge (TK) is strongly rooted in and dependent on the local environment, not only are their physical livelihoods threatened, but also their knowledge systems. Even though indigenous TK is recognized as a valuable contribution to climate issues by both international organizations and researchers, there is a lack of representation and clarity about how indigenous TK should be integrated into decision-making processes. The purpose of the study was therefore to analyze, through a qualitative critical policy analysis using the WPR method, how indigenous peoples and their TK are represented in the Arctic Council's policy documents to highlight underlying assumptions about knowledge and the role of indigenous peoples in climate work. The analytical starting points were coloniality, knowledge hierarchy, epistemic ignorance and eurocentrism. The results and conclusion show that the policy documents express a clear ambition to include indigenous TK, but at the same time it is unclear how this inclusion should be implemented in practice and to what extent. The study identifies that colonial attitudes persist, which risk undermining indigenous knowledge and maintaining a worldview in which other non-Western epistemologies are not considered sufficiently legitimate. Indigenous knowledge is represented primarily as a complement to Western science, rather than as an equal form of knowledge with the right to self-determination in the decision-making process.