Undernäring är ett växande problem inom hälso- och sjukvården, särskilt bland äldre patienter med komplexa vårdbehov. På en lungmedicinsk och infektionsavdelning, identifierades brister i nutritionsvården, där endast en begränsad andel av patienterna genomgick riskbedömning och fick en individuellt anpassad vårdplan. För att förbättra situationen genomfördes ett förbättringsarbete och en kvalitativ studie med målet att minska risken för malnutrition. Förbättringsarbetet byggde på Nolans förbättringsmodell och genomfördes med hjälp av PDSA-cykler som inkluderade utbildning, införande av checklista och integrering av riskbedömning i arbetsflödet. Parallellt genomfördes en kvalitativ studie med tolv enskilda intervjuer med sjuksköterskor och undersköterskor. Studien utgick från COM-B-modellen för att utforska vårdpersonalens upplevelser av kompetens, möjligheter och motivation i det förebyggande arbetet. Resultatet av förbättringsarbetet visade att andelen patienter som genomgick riskbedömning ökade från 70 till 92 procent och att andelen med vårdplan vid risk ökade från 43 till 75 procent. Intervjustudien visade att personalen upplevde en ökad trygghet i sitt arbete efter utbildning och strukturellt stöd, men identifierade även fortsatt behov av tydligare rutiner och organisatoriskt stöd. Slutsatsen är att ett strukturerat förbättringsarbete som kombinerar utbildning, tydliga arbetsrutiner och teoretiskt grundad beteendeanalys kan leda till ökad följsamhet till nutritionsrutiner och förbättrad patientsäkerhet. Studien visade även att COM-B var ett användbart verktyg för att förstå vårdpersonalens förutsättningar och för att skapa hållbara beteendeförändringar i klinisk praktik.

Malnutrition is a growing problem in healthcare, particularly among elderly patients with complex care needs. On a pulmonary and infectious disease ward, deficiencies in nutritional care were identified, where only a limited proportion of patients underwent nutritional risk assessment and received an individualized care plan. To improve the situation, a quality improvement project and a qualitative study were conducted with the aim of reducing the risk of malnutrition. The improvement work was based on Nolan’s Model for Improvement and was implemented using PDSA cycles, which included staff education, the introduction of a checklist, and the integration of nutritional risk assessment into the workflow. In parallel, a qualitative study was conducted involving twelve individual interviews with nurses and assistant nurses. The study was guided by the COM-B model to explore healthcare staff’s experiences of competence, opportunity, and motivation in preventive nutritional care. The results of the improvement project showed that the proportion of patients who underwent nutritional risk assessment increased from 70 to 92 percent, and the proportion who received a care plan when at risk rose from 43 to 75 percent. The interview study revealed that staff experienced increased confidence in their work following training and structural support but also identified a continued need for clearer routines and organizational backing. The conclusion is that a structured quality improvement effort that combines education, clear work routines, and theoretically grounded behaviour analysis can lead to improved adherence to nutritional routines and enhanced patient safety. The study also demonstrated that the COM-B model is a useful tool for understanding the conditions of healthcare staff and for facilitating sustainable behaviour change in clinical practice.