Syftet med denna studie är att undersöka och skapa förståelse för hur förskollärare beskriver sina förutsättningar att stötta barns matematiserande i relation till lek. Studien utgår från två frågeställningar: Hur beskriver förskollärare barns möte med matematik? På vilka sätt beskriver förskollärarna att de stöttar barns lärande i matematik genom leken?

 Studien har en kvalitativ ansats och den empiriska datan samlades in genom åtta semistrukturerade intervjuer med legitimerade och verksamma förskollärare. Den teoretiska utgångspunkten för studien är lekresponsiv undervisningsteori, som betonar vikten av att undervisningen utgår från barnens egna initiativ, intressen och intentioner i leken. Inom detta perspektiv ses förskolläraren som en lyhörd medforskare, vars roll är att delta i barnens lek och låta deras uttryck och engagemang forma det pedagogiska samspelet. Resultatet visar att förskollärare ser leken som en viktig del i barns matematiska utveckling. Genom lek ges barnen möjlighet att utforska olika begrepp och använda sina matematiska färdigheter i praktiska situationer. Resultatet framhåller även vikten av att som förskollärare vara närvarande och uppmärksamma barnens intressen, för att på så sätt kunna stötta deras matematiska utforskande.