De första timmarna och dagarna efter en förlossning är kritiska avseende utvecklingen av anknytning varför kommunikationsvägarna mellan mamma och barn behöver värnas om. Trots tillgänglig kunskap och evidens gällande hälsofördelar för både mamma och barn med nollseparation och hud-mot-hud så är det inte prioriterat i alla situationer där det skulle vara möjligt inom neonatal- och förlossningsvården. En starkt bidragande faktor är att verksamheterna inte har arbetssätt som främjar följsamhet till obruten hud-mot-hud.

Inom neonatal- och förlossningsvården på Skaraborgs sjukhus (SkaS) kunde ett kvalitetsgap avseende följsamhet till nollseparation och hud-mot-hud identifieras för nyfödda fullgångna barn med neonatal andningsstörning och behov av andningsstöd med CPAP. Därav påbörjades ett förbättringsarbete som syftade till att en ökad hud-mot-hud under de första 2–4 timmarna för barn med detta tillstånd. Förbättringsidén bestod i att utveckla samvården mellan förlossnings- och neonatalavdelningen på SkaS. Med begreppet samvård menas här att barnet kunde vårdas tillsammans med mamma på förlossningen vilket möjliggjordes genom att personal från neonatal- och förlossningsavdelningen gemensamt vårdade mamma och barn på förlossningen till dess att mamman kunde förflyttas. Fokusgruppsintervjuer och enkätundersökning genomfördes med omvårdnadspersonalen för att undersöka vad som uppfattades som meningsskapande samt vilka faktorer som uppfattades vara centrala för acceptans och engagemang till det förändrade arbetssättet. Förbättringsarbetet resulterade i en ökad hud-mot-hud för de 15 patienter som inkluderades. Studien som undersökte medarbetarnas uppfattningar och erfarenheter resulterade i tre huvudteman som tillsammans visar hur medarbetare skapar mening i förändring genom både professionella värderingar, egna erfarenheter och i samspelet med kollegor, ledare och patienter. Att inom förlossnings-och neonatalvården fortsätta arbeta för främjandet av hud-mot-hud under barnets första levnadstimmar är av stor vikt för att stärka en evidensbaserad, jämlik och socialt hållbar vård. Resultaten kan vägleda framtida förbättringsarbeten och studier inom vården där både föräldrainvolvering och medarbetares erfarenheter ges utrymme.

The first hours postpartum are critical regarding the development of attachment and the interaction between mother and newborn needs to be protected. Despite evidence-based knowledge regarding health benefits contributed by skin-to-skin, this is still not prioritized in all situations in neonatal and maternity care. A contributing factor is health care providers not having working methods that promote adherence to uninterrupted skin-to-skin. Within the neonatal and delivery care at Skaraborg Hospital (SkaS), a quality gap regarding adherence was identified in the care of newborns with neonatal respiratory distress and the need for respiratory support. An improvement project was started which aimed to increased skin-to-skin during the first 2-4 hours for newborns with this condition. The idea was to develop joint care between the maternity and neonatal wards. The concept of joint care here means that the newborn was cared for together with the mother in the maternity ward, by staff from the neonatal and delivery wards jointly caring for mother and newborn in the maternity ward, during the first hours postpartum. Focus group interviews and a survey were conducted with the nursing staff to investigate what employees perceived as meaning-making and which factors they perceived being central for acceptance and commitment to the changed way of working. The improvement work resulted in increased skin-to-skin for the 15 patients included. The study that investigated the employees’ perceptions and experiences resulted in three main themes that together show how employees create meaning in change through both professional values, own experiences and in the interaction with colleagues, leaders and patients. In maternity and neonatal care, continuing to work for promoting skin-to-skin during the first hours postpartum is of great importance to strengthen evidence-based, equal and socially sustainable care. The results can guide future improvement work and studies in care where both parental involvement and employee experiences are given space.