När Sverige våren 2022 ansökte om medlemskap i Nato, presenterades beslutet som både logiskt och oundvikligt. Men hur blev det så? Den här studien undersöker hur trygghet, hot, säkerhet och ansvar formulerades i svensk mediediskurs under den intensiva perioden januari till september 2022, och hur språket bidrog till att forma det säkerhetspolitiska handlingsutrymmet. Genom en kritisk diskursanalys av 90 ledarartiklar från tre rikstäckande dagstidningar visar vi hur vissa förståelser av säkerhet framställs som naturliga, rimliga och nödvändiga, medan andra alternativ tystas eller marginaliseras. Nato positioneras som den självklara lösningen på ett överhängande hot, medan röster som förespråkar diplomati eller kritiserar militarisering framstår som orealistiska eller ansvarslösa.

Analysen utgår från säkerhetiseringsteori (Köpenhamnsskolan), Laclau & Mouffes diskursteori och Faircloughs modell för kritisk diskursanalys. Resultatet visar hur affekt, moralisering och upprepning inte bara färgar innehållet, utan formar hela ramarna för vad som uppfattas som möjligt i svensk säkerhetspolitik. I en tid av geopolitisk omförhandling är det inte bara besluten som avgör framtiden, utan också språket de legitimeras genom. 

In the spring of 2022, Sweden’s application to join NATO was presented as both logical and inevitable. But how did it come to be seen that way? This study explores how the concepts of safety, threat, security and responsibility were articulated in Swedish media discourse during the intense period from January to September 2022, and how language helped shape the boundaries of security policy. Through a critical discourse analysis of 90 editorial articles from three national newspapers, we show how certain understandings of security are presented as natural, reasonable and necessary, while alternative perspectives are silenced or marginalized. NATO is framed as the obvious solution to an overarching threat, while voices advocating diplomacy or questioning militarization are portrayed as unrealistic or irresponsible.

The analysis draws on securitization theory (Copenhagen School), Laclau & Mouffe’s discourse theory and Fairclough’s model of critical discourse analysis. Our results reveal how affect, moralization and repetition not only shape the content of the discourse, but define the very limits of what is perceived as politically possible. At a time of geopolitical transformation, it is not only decisions that shape the future, but also the language used to justify them.