Denna studie syftar till att öka förståelsen för hur förskollärare upplever och tolkar sitt interkulturella förhållningssätt. Genom att undersöka vad interkulturalitet innebär för förskollärare samt vilka kompetenser och kunskaper som är viktiga för att främja interkulturalitet i förskolan, belyser studien både möjligheter och utmaningar i det pedagogiska arbetet. Studien har utgått från en kvalitativ studie med fokusgruppmetod i samband med fenomenologi. ​Resultaten visar att förskollärare ser interkulturalitet som en dynamisk och aktiv process där möten mellan olika kulturer leder till nya gemensamma uttryck. Förskollärarna betonar vikten av en inkluderande, språkutvecklande miljö samt kompetenser som lyhördhet, ödmjukhet och omvärldskunskap. Även kommunikation och kollegialt lärande lyfts fram som centralt för att främja interkulturalitet i förskolan. Samtidigt tenderar det interkulturella arbetet att fokusera på synliga kulturella uttryck, medan kritiska perspektiv på makt, rättigheter och sociala villkor ges mindre utrymme. Studien visar att det interkulturella arbetet i förskolan fortfarande är under utveckling och understryker vikten av att införliva normkritiska och rättighetsbaserade perspektiv för att främja en mer jämlik och inkluderande pedagogisk praktik.