Studien befinner sig inom fältet pedagogik med inriktning mot lärares möjligheter att skapa inkluderande och individanpassad svenskundervisning i de tidiga skolåren. Trots styrdokumentens krav på anpassningar upplever många lärare hinder vid planering och genomförande. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur kompensatorisk undervisning i ämnet svenska i årskurs 1–3 kan förverkligas samt vad som utmanar detta uppdrag. Studien utgår från den sociokulturella teorin för lärande, med stöd i scaffolding och den proximala utvecklingszonen. Fem svensklärare deltog i den kvalitativa studien som genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Insamlade data analyserades genom en tematisk analys. Resultatet belyser lärares upplevelse av tidsbristen som en ständig utmaning som försvårarar planering och genomförande av individanpassningar. För att spara tid använder lärarna strategier såsom gruppanpassningar och återanvändbart material. Fem faktorer lyfts fram som centrala i arbetet: goda relationer till eleverna, varierat material, bildstöd, kollegialt samarbete och kompetensutveckling. Slutsatsen är att lärarna i studien inte kan sägas ges rätt förutsättningar för att arbeta med individuella anpassningar i enlighet med styrdokumentens krav. Lärarnas möjligheter påverkas i hög grad av organisatoriska förutsättningar, där bristen på tid framträder som det mest avgörande hindret.

This study is situated within the field of education, focusing on teachers’ ability to create inclusive and individualized Swedish language instruction in the early school years. Despite curriculum requirements for adaptations, many teachers experience obstacles in planning and implementation. The aim of the study is to contribute knowledge about how compensatory teaching in the subject of Swedish in grades 1–3 can be realized, as well as what challenges this mission. The study is based on sociocultural learning theory, supported by the concepts of scaffolding and the zone of proximal development. Five Swedish language teachers participated in this qualitative study, which was conducted through semi-structured interviews. The collected data were analyzed using thematic analysis. The results highlight teachers’ experience of a constant lack of time as a major challenge that complicates the planning and implementation of individualized instruction. To save time, teachers use strategies such as group adaptations and reusable materials. Five key factors are emphasized as central to their work: strong relationships with pupils, varied materials, visual support, collegial collaboration, and professional development. The conclusion is that the teachers in the study cannot be said to have been given proper conditions to work with individual support measures in accordance with curriculum requirements. Teachers’ ability to do so is significantly influenced by organizational frameworks, with the lack of time emerging as the most critical obstacle.