Dagens vård och omsorg har tydliga brister som begränsar äldre döva personers möjligheter till jämlik och person-centrerad vård. Teckenspråkstolk används exempelvis sällan i mötet. Vårdpersonal tycks även främst betrakta dövhet som en funktionsnedsättning snarare än som del i en specifik dövkultur. Detta medför att personalens förhållningssätt inte är anpassat till målgruppens behov. För att hantera kommunikationshinder, motverka social isolering, förebygga psykosocial ohälsa och öka döva äldre personers självständighet utvecklades ett mobilt vårdteam (Movadot) bestående av döva undersköterskor som använder teckenspråk.

Projektet Movadot initierades av Jönköpings Läns Dövas och Teckenspråkigas förbund och Vätterbygdens Dövas Förening. Projektet bedrevs från hösten 2022 till våren 2025 och finansierades av Allmänna arvsfonden. Parallellt med projektet genomfördes ett forskningsprojekt. Det övergripande syftet med forskningsprojektet var att belysa äldre dövas situation i samband med ordinarie vård och omsorg, samt utvärdera Movadots insatser ur äldre döva personers och deras vård- och omsorgspersonals perspektiv, med ett särskilt fokus på samskapande processer. Ett interaktivt forskningsprojekt med kvalitativa intervjuer, samt observationer (etnografisk metod) genomfördes. En serie individuella intervjuer med äldre döva personer analyserades med hjälp av innehållsanalys.

Vår studie visar att äldre döva personer överlag inte känner sig delaktiga i beslutsfattande, varken rörande större livsbeslut eller vardagliga beslut i äldreomsorgssituationer. Många äldre döva personer får idag stöd av vänner och bekanta. Utöver det är stödet begränsat. Även om dessa närstående är en resurs, så är den inte tillräcklig. Dagens generation av äldre döva personer har unika behov utifrån marginalisering från det hörande samhället under hela sitt liv. Dessa erfarenheter och behov skiljer sig från framtida generationers. För att säkerställa trygghet och säkerhet för äldre döva personer i vård och omsorg så räcker inte det som idag erbjuds, det vill säga kommunikation med papper/penna, läppläsning eller tolk varken för att identifiera äldre döva personers komplexa behov eller för att undvika t.ex. felmedicinering eller andra risker.

Detta unika forskningsprojekt visar att ett teckenspråkigt mobilt vårdteam, som är väl förtroget med dövkultur, och inte bara betraktar dövhet som en funktionsnedsättning, är mycket uppskattat av och värderas högt av äldre döva personer som behöver hemtjänst eller särskilt boende. Genom att använda teckenspråk kunde Movadot stödja äldre döva personers självständighet och delaktighet samt minska deras utanförskap. Movadot möjliggjorde djupgående kommunikation och informationsutbyte och stöttade de äldre i att uttrycka åsikter och tankar i kontakter med myndigheter och ordinarie vård- och omsorgspersonal. Ökad kommunikation bidrog till psykosocialt välbefinnande, självständighet och en känsla av trygghet och patientsäkerhet genom att felmedicinering kunde undvikas. Insatserna från Movadot möjliggjorde samskapande, person-centrering och jämlik vård på ett helt annat sätt än ordinarie vård- och omsorgstjänster.

Gruppen äldre döva som finns idag behöver extra insatser såsom Movadot för att säkerställa person-centrerad jämlik vård i linje med pågående insatser om att skapa ett åldersvänligt samhälle. Ökad samverkan mellan kommuner, regioner, och ideella organisationer kan därmed bidra till en mer jämlik vård och omsorg när det gäller en minoritetsgrupp som äldre döva. Eftersom gruppen äldre döva är liten så kan det t.ex. vara gynnsamt att flera kommuner går samman och anlitar ett team utifrån Movadots modell eller på annat sätt samverkar med andra kommuner och region(er).

Vård- och omsorgsorganisationer behöver även säkerställa att deras personal har kompetens när det gäller äldre dövas behov. Det skulle exempelvis underlätta i vård- och omsorgssituationer om den personal som regelbundet möter äldre döva personer har viss kännedom om teckenspråk, och kan basala tecken. Dessutom skulle det gynna äldre döva personer som får ordinarie vård- och hemtjänst att få hjälp av så få personer som möjligt. Tillgång till en fast omsorgskontakt (i enlighet med gällande lagstiftning) som har kunskap om den äldre döva personen och dennes behov, och som förmedlar detta till sina kollegor, är viktigt att erbjuda.