Hot och våld mot yrkesverksamma socialsekreterare inom försörjningsstöd har länge varit ett vanligt förekommande problem, enligt tidigare forskning. Syftet med uppsatsen är att undersöka socialsekreterarnas upplevelser av hot och våldssituationer som uppstår i deras arbete, samt hur de själva och arbetsplatsen hanterar och förebygger detta problem. Uppsatsen har genomförts som en kvalitativ studie och har baserats på nio semi-strukturerade intervjuer av socialsekreterare på försörjningsstöd. Det framkomna empiriska intervjumaterialet har analyserats genom att koppla ihop materialet med teorin om mötets olika nivåer samt maktaspekten. Resultatdelen påvisar att subtila och verbala hot är mer förekommande än fysisk våld, samt att alla intervjuade har erfarenheter från hot och våldssituationer. De intervjuade har inte tolerans gällande uttalade hot, men de har svårigheter med att kunna förmedla var gränsen mellan ett uttalat hot och icke-uttalat hot gick. För att kunna hantera sin arbetssituation är alla intervjuade toleranta mot särskilda klienter som exempelvis har missbruksproblem eller psykisk ohälsa. Socialsekreterare är myndighetspersoner och beslutsfattandet bevisar deras makt gentemot klienten, som oftast befinner sig i underläge. Att handlägga i par, ha tillgång till larm på kontoret och vid hembesök, ha ett säkerhetsrum på socialtjänsten, samt andra väsentliga åtgärder är strategier både för att förebygga och minimera risken för att hot och våldssituationer uppstår. 

Threats and violence against social welfare professionals are common, according to previous research. The aim of the present thesis was to examine the social welfare professional’s experiences of client related threats and violence that arose in their work, and how they and the workplace managed and prevented this problem. The thesis was conducted as a qualitative study and was based on nine semi-structured interviews with social welfare professionals in the field of social assistance. The results demonstrated that subtle and verbal threats were more common than physical violence, and that all respondents had experience of threats and violent situations. The social welfare professionals had no tolerance regarding explicit threat, but they had difficulties to draw the line between an explicit threat and non-explicit threat. To cope with their workplace violence, all interviewed were tolerant to a specific cliental group, such as substance abusers and those suffering from mental illness. The social welfare professionals are people with authorities and their decision-making proves their power over the client. Having access to a personal alarm in the office and during home visits, having a security room at the workplace, working in pairs and other significant personal and workplace strategies were established to prevent and minimize the risks of threats and violence.